Utdrag ur En spättas dagbok
26/10 2024 Lev dagar som räknas
Jag skulle vilja filma allt vi kör igenom idag. Det är så otroligt vackert, men jag orkar inte ta ut mina händer ur de varma handskarna – jag filmar med mina ögon i stället och njuter av att vara omsluten av värme från mina el-kläder när temperaturen sjunker från 11 till 9 plusgrader. Den ogenomträngliga dimman. Imman som lägger sig som en filt över visiret, men som porlar sig i ett rombformat mönster i fartvinden. Det är vindstilla men vi flyger i ett disigt och dimmigt landskap. Med jämna mellanrum torkar jag visiret med ”vindrutetorkaren” på min vänstra handske. Mats kör med öppet visir. Hans ögon tåras.
Enligt navigatorn stiger solen klockan 7:58. Vi kör hemifrån 28 minuter tidigare. Ljuset från lyktstolparna på parkeringen riktas neråt som strålkastare på en scen. Den mörka morgonhimlen är redan ljus. Men en halv timme senare märks det inte att solen har gått upp. Dimman tätnar. Vi kör rakt in i en vit vägg.
Två disiga rådjurskonturer på en åker. En ensam hjort stående på ett annat plöjt fält tittar på mig rakt i ögonen. Ett jaktlag gör sig redo på en parkering. Jag tittar på dem och den ena lyfter handen i en hälsning mot oss. Jag vinkar tillbaka.
Jag vet inte alls var jag är. Jag är enormt trött. Råkar blunda och somna till. Väcks till av att hojen hoppar på en bula på vägen. Vi har kommit fram till Harlösa och tar en bensträckare. Den vita dimman döljer det som under sommaren var ett moget vetefält nedanför utsiktsplatsen. Vi är i en vit rymd. Jag är en svart beklädd astronaut.
Vi susar vidare. Bruset från motorn i mina öron.
Någonstans i en sluttning på en tomt nedanför ett hus – en mörkröd bil från 1950-talet. Tillbaka till framtiden, men som har fastnat i tiden och i sluttningen. Endast baksätet och bakluckan syns av bilen. Andra halvan av bilen har fastnat i jorden. Som om den kört in i en tidspassage som stängdes för tidigt. Bilen har fångats i tidsportalen. Inklämd för alltid mellan två tider. Då och nu. Den kom aldrig tillbaka helt till sin egen tid. Eller är det vi som är på fel sida tidsporten? Vad finns på andra sidan?
Bromölla – vi stannar på Preem-macken 250 meter bort från Claessons motor. En äldre man sitter på den hårda soffan. Han har en fransk hotdog i handen och en grön läskburk framför sig. Han säger att det kliar i fingrarna när vi kommer in och lägger våra hjälmar på soffdynorna. Han är 78 år gammal. Han har haft tre hojar tidigare.
Jag säger till honom att vi känner en 81-åring som fortfarande kör hoj. Att han själv inte längre kan, tror jag inte har så mycket med åldern att göra.
Han ser så ensam ut. Lite förvirrad. Frågar oss två gånger om vi är från Bromölla. Frågar oss två gånger om det är lördag idag. Han har en afrikansk dotter, berättar han. Han är inte längre tillsammans med mamman. Han visar oss bilder på dem båda. Han var trettio år äldre än dotterns mor. Hon har hittat någon ny som bara är två år äldre än henne nu. Han har också en son som har Sveriges största godisbutik på Väla Centrum i Helsingborg.
Han ska kanske till Knisslinge idag. Han har flera barn, men det känns som att han är ensam i världen. Det är sorgligt. Han har sorgkanter under naglarna. Han reser sig när vi också ska gå och går ut innan vi har hunnit ta på oss kläderna. Som om han fick bråttom helt plötsligt. I dörren kommer han ut före en kvinna, låter henne passera och säger med ett stort leende: ”Varsågod madame”. Om han hade haft en hatt hade han lyft den för henne. Jag hoppas att han fick lite sol i hjärtat av att vi lyssnade på honom en stund.
Claessons – det går fort därinne för en gångs skull. Mats vet exakt vad han behöver. Nya regnbyxor i en storlek större så att han kan ha dem ovanför sina KLIM-byxor, ett nytt visir och ett nytt pin-lock. Vi tar en kopp kaffe innan vi kör hemåt.
Nu har dimman lättat. Det är som att köra i en solexplosion. De orangeklädda träden längs vägen. De fallande solbelysta löven. Och så småningom självaste solen som skickar ner sina strålar på oss från ett sprickande molntäcke. Mats dansar på de kurviga, böljande vägarna.
Vi tar en bensträckare i Löberöd. Mats är trött, men nöjd. Vi tar motorvägen sista biten.
Lund är inbäddat i ett grått moln. Vi tankar på Circle K-macken vid Lund södra. Solen har återigen gömt sig bakom ett dystert täcke.
På Mathuset hämtar Mats ett paket och när vi kör in på parkeringen hemma reser vi oss. Jag reser mig en halvsekund snabbare än Mats och vi kör sista biten ner till vårt garage stående på fotpinnarna. Vilken dag det har varit!
Livet handlar inte om att räkna dagar, utan att leva dagar som räknas. Idag var det precis en sådan dag. 🥰
***
Sugen på att läsa mer?
📖 Här hittar du alla mina texter som hittills har publicerats i Bumsen.
En spättas dagbok (utdrag) – Cécile TJ AB (ceciletj.se)
🏍️ Besök också gärna min Patreon-sida, där hittar du fler utdrag ur min bokserie.
Följ mig gärna också på min Youtube-kanal. Jag har en spellista med videoklipp som jag filmar när vi är ute på olika aktiviteter.
En spättas dagbok – videoklipp (Spellista)
