4/4 Inget att skriva om? – Cécile TJ AB

4/4 Inget att skriva om? 🤔

Flätan fladdrande i farten flyger jag fram igen på vägarna.

… … …

– Det finns väl inget att skriva om. Vi har vatt’ ute och kört och sedan körde vi hem, säger Mats till mig när jag nu sitter vid datorn och lider av ”le syndrôme de la page blanche” (den långa franska beskrivningen av ”skrivkramp”).

Men det han säger stämmer inte. Det finns alltid något att skriva om. Och jag behöver inte ens hitta på. Bara beskriva målande dagens korta äventyr. Men nu ska du få veta vad Mats tyckte inte var något att skriva om.

Jag kommer hem svettig efter förmiddagens zumbapass med mitt härliga gäng superfina, aktiva tjejpensionärer. Kastar mig i duschen och in i mc-kläderna. Vi hoppar på hojen och börjar dagens äventyr med lunch på Segers mat på Classicum i Kabbarp.

Vilken gudomligt god svamprisotto vi får smaka på! Helt underbart! Det är den godaste risotton jag någonsin har ätit. Det gav bara mersmak. Den fina lugna inredningen med charmiga möbler och de varma växthusen får mig att vilja stanna längre. Men eftermiddagen går obarmhärtigt fram; vi måste vidare, men vi måste absolut återkomma hit.

När vi är mätta och belåtna efter dagens underbara måltid kör vi till slangspecialisterna Hydroscand i Lund. Mats behöver en ny slang till den lilla pumpen vi har med oss på hojen så att vi kan pumpa våra egna däck när det behövs.

Inne i butiken får vi ypperlig service och kommer i slang med tjejen i kassan som också älskar att köra motorcykel. Hennes mc-dröm ligger på hyllan än så länge, men jag tror att hon efter samtalet med Mats idag kanske blir extrasugen på att ta sitt mc-kort.

Efter besöket i butiken tar vi en liten runda till våra favoritgrusvägar utanför Veberöd. Vi stannar i vår lugna glänta, tar av boxarna från hojen, sätter oss på dem och dukar fram en kopp kaffe. Det blåser bland de kala träden. Fåglarna kvittrar. Jag njuter. Men vi är trötta. Jag av dagens zumbapass, Mats av sviterna från den lilla olyckan han råkade ut för, för tre veckor sedan.

Vi kör hemåt via Häckeberga. Några enstaka vitsippor visar sin näsa bland träden. Flätan fladdrande i farten flyger jag fram igen på de kurviga vägarna. Jag surfar på ett böljande hav av åkrar, gröna och bruna. Gröna av groende växtskott. Bruna nyplöjda åkrar där den torra jorden lyser i det starka solskenet.

Jag vill inte hem. Tar en sista bensträckare i bokskogen. Förlänger utevistelsen så länge jag kan. Dagen är underbar, men temperaturen faller och ljuset likaså. Vi ska köra mer i morgon. Kanske vi till och med kan passera 99 000 km på hojen i morgon.

Fortsättning följer…

Utdrag ur En spättas dagbok