Utdrag ur En spättas dagbok
15/10 Den aldrig beskådade äppeltavlan
Dagens tur hade jag verkligen inte velat göra utan mina el-kläder. Men vi borde kanske egentligen inte ha gått utanför lägenheten idag. Varningarna kom så fort vi öppnade ytterdörren, men lyssnade vi på dem? Nej. Vi tänkte att vi kunde trotsa vädermakterna, men det går ju inte. Gud hade bara lite tid för mig idag, jag kunde inte åtnjuta hans beskydd hela vägen.
Klockan närmar sig 9. Känner mig trött trots att jag sov till klockan 8 och har till och med ätit frukost för en gångs skull. Men natten var fylld av mardrömmar. Var det inte redan en första varning? Jag var i alla fall glad att jag vaknade i natt när jag förstod att jag hade drömt. Kommer dock inte ihåg vad det handlade om.
Precis när vi öppnar ytterdörren kommer en regnskur. Vi är påklädda och det ska bli samling kl.9:30 i Lockarp för en tur med BMW MC-klubben. Vi ska köra till Kivik. Under tiden Mats tar ut hojen ur garaget, hinner regnet dra förbi, men Mats är själv som ett åskmoln. Kopplingen till hans el-kläder har lagt av. Han behöver felsöka. Klockan tickar. Mats är arg. Jag försöker bortse från hans svordomar som haglar ur hans mun, det är i alla fall bättre att han svär än att vi blir blöta. Gud gillar dock nog inte Mats haranger, för vi kommer att bli straffade.
Några droppar faller från skyn igen och skymmer sikten på mitt visir. Vindarna viner vilt över vidderna, som om de inte vill att vi själva också ska svischa över vägarna. Jag tror ändå att vi får en fin tur idag. Jag är optimistisk trots allt. Molntäcket spricker här och var och solstrålarna silas i mjuka strålkastare ner till marken. Glador dansar i de osynliga luftströmmarna ovanför ängarna.
Vi anländer prick 9:30 vid Shell-macken i Lockarp. Vi samlas och småpratar tills det är dags att åka ett par minuter före kl.10. Vi är tio hojar och det finns ytterligare ett ekipage med passagerare. Trevligt. Idag får vi agera sweeper (se hur danska modellen fungerar i mitt reportage i Bumsen 4 2022 – läs i röda rutan på sida 3). Kul! Äntligen ska vi få vara sist och hålla ihop gänget.
Dagens turledare, Robin, är duktig. Han kör lugnt och håller ihop gänget så att vi kör relativt samlade. Många av de vägar vi kör på kan jag nu nästan utantill. Käglinge. Bokskogen, där det fortfarande är otroligt grönt band bokarna. Hyby kyrka. Vismarlöv – en vit svan ståtar i dammen. Jag är ett med nuet. Det är bara 9 grader, men jag är omsluten av en behaglig värme från mina el-kläder.
Före Häckeberga har Robin stannat för att invänta gruppen. Häckeberga är alltid fint oavsett årstid och väder. Sjön krusas av de väsande vindarna och näckrosorna guppar i vågorna.
Vi kör danska modellen för att inte tappa varandra. I en korsning stannar en av förarna och meddelar oss att han har blivit morfar igen och därför avviker. När vi pausar vid Snogeholmssjön, kan vi meddela Robin att vi nu bara blir 9 hojar som tar sig till Kivik. Men före målet ska vi samlas med två andra gäng som har kört dels från Eslöv, dels från Bromölla.
I höjd med Christinehofs slott mörknar himlen i horisonten. Solen belyser de höstbeklädda alléträden som avtecknar sig mot den mörka himlen som ett bärnstenshalsband i gyllene färger. Himlen blir bara mer och mer hotfull. Kommer vi att klara oss?
När vi kommer till Brösarp är himlen nästan svart. Ett tiotal hojar väntar på oss. Medan vi står och inväntar några som passar på att gå på toa öppnar sig himlens portar. Jag får in vattendroppar på insidan av visiret och det är så mörkt när vi kör igen att jag knappt kan se något. Tur att jag inte håller i styret. Men hur är det för min chaufför? Hoppas han kan se vart han ska. Regnet öser ner och det blir bara värre och värre. Den stolta kortegen som skulle anlända till Kiviks äppelmarknad är bara en brokig blöta förare. Det är meningslöst att stanna kvar i Kivik och vi är redan genomblöta. Regnet fortsätter vräka ner. Mats vänder på nosen och vi kör hemåt. Jag får bara en skymt av den berömda äppeltavlan. Turen fick ett abrupt och vått slut men jag får skicka ett sms till Robin och tacka för turen när vi har kommit hem.
Vi kör söderut och försöker köra ifrån regnet. När vi når Simrishamn har det slutat droppa, Mats tar väg 11 till Malmö. 90 km hem. Vi kanske hinner torka lite. Tror jag. Men nej, Gud vill straffa Mats för alla hans svordomar från i morse. I Tomelilla kör vi rakt in i en ny regnvägg. När vi passerar Sjöbo känner jag hur vattnet sipprar in i mina handskar. Temperaturen sjunker till 6 plusgrader. Jag sätter alla el-plaggen på maximal värme så jag kan hålla mig torrskodd på resten av kroppen.
I höjd med Veberöd slutar det äntligen regna. I Staffanstorp är marken snustorr. Det verkar inte ha regnat en droppe på denna landsända sedan vi körde hemifrån för 5 timmar sedan. Vi borde kanske aldrig ha lämnat Åkarp egentligen. Mats el-byxor har inte fungerat så han är iskall om benen, och jag kan vrida ur vatten ur mina handskar. Yttertemperaturen ligger på 13 grader här hemma. Vad har vi egentligen varit på andra sidan Skåne för?
Jo, det blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss idag, men även om vi blev rejält blöta var det en fin tur i otroligt vackra höstfärger i alla fall.
***
📖 Sugen på att läsa mer?
På den här sidan kan du läsa mina andra texter som har publicerats i de senaste sju numren av Bumsen:
Bumsen – Ett års produktion – Cécile TJ AB (ceciletj.se)
Eller gå till min Patreon-sida, som jag håller på att bygga upp; där hittar du fler utdrag ur min bokserie. 🏍️