Utdrag ur En spättas dagbok
18/11 Bokens dag
Solen skiner från en klarblå himmel. Det är första natten med minusgrader här. Mats tar på sig hela sin mc-utrustning. Underställ, el-kläder, mc-ställ och regnkläderna ovanpå. Han blir bra skyddad mot kylan. Även om jag längtar efter en tur på hojen, kan jag själv inte följa med. Jag ska vara med på Bokens dag i Malmö med en väninna, Susanne. Vi bokade den dagen för nästan tre månader sedan och det har jag verkligen sett fram emot, så även om det är underbart mc-väder idag får Mats tråkigt nog åka själv idag. Om jag har lite tur, kanske blir det fint väder i morgon så jag kan få en tur då. Vi får se.
Vid halv tio försvinner Mats fullt utrustad och jag kastar iväg en längtande slängkyss till honom från loftgången när han försvinner ner mot garaget.
Vi har bestämt, Susanne och jag, att vi ska träffas på stationen i Åkarp. Jag har inte tagit tåget på jättelänge och nu är den nya stationen invigd och öppen, så det ska bli kul att se hur det ser ut där.
På väg till stationen ser jag Susanne komma gående ner för backen. Det var en rolig tajming.
Tåget anländer ett par minuter efter utsatt tid och stannar en lång bit ifrån där vi stod, så vi behöver småspringa för att komma in. Jag ser tågvärden komma in innan alla passagerarna hunnit stiga på, och vi hör ”dörrarna stängs” precis när vi kommer i höjd med dörrarna så vi får kasta oss in på tåget.
Igår kväll var jag hos en annan väninna som berättade för mig att när hon själv en dag skulle av bussen, stängdes dörrarna innan hon hann ut och hennes ansikte klämdes mellan dörrarna. Tur att det inte händer oss nu i alla fall.
På tåget träffar jag en annan vän, Ousmane med hans två barn. Vi kindpussas och utbyter ett par ord på franska innan han går vidare framåt på tåget med barnen i släptåg. Världen är liten. Vi har inte setts sedan den dagen, för cirka ett och ett halvt år sedan, då vi satt båda två vid Nicoles bädd på ålderdomshemmet knappt en vecka innan hon gick bort. Det var sista gången jag såg Nicole vid liv, om man nu kan kalla detta för liv, när hon låg i sängen okontaktbar. Det var i alla fall roligt att se Ousmane igen.
Egentligen gillar jag inte att åka buss eller tåg, utan vill hellre cykla (om jag inte kan skjutsas på motorcykeln såklart), men det är praktiskt med tåget ibland. Inne på Centralen blir jag dock alltid förvirrad så det är tur att Susanne kan lotsa ut oss. Vi har gott om tid innan Bokens dag börjar, så vi hinner med en lunch/brunch/frunch (välj vilket alternativ du vill) på Saluhallen, och det är spännande att få göra saker som man aldrig har gjort innan.
Saluhallen i Lund känner jag väl till, men till Saluhallen i Malmö är det idag mitt första besök. Vi går runt och ser vad de olika matställena har att erbjuda innan vi bestämmer oss för en falafel. Det är skönt att ha kommit några minuter i elva, precis när de öppnade, så det är lugnt där, och vi serveras snabbt vår måltid.
När vi har ätit färdigt och haft en härlig pratstund är det dags för oss att ta oss till Malmö Live där Bokens dag hålls i år.
Bokens dag är en återkommande tillställning som startade i Malmö 1937. I år är det alltså 86 år sedan det här viktiga arrangemanget anordnas. Bokens dag startades som en reaktion på nazisternas bokbål i Tyskland och dagen till ära har bland andra författarinnan och skådespelerskan Ala Riani inbjudits. Hon debuterar i år med sin bok ”Krigets dotter” och under eftermiddagen får hon komma upp på scen och berätta om sin bakgrund som kurd i Iran. Ala säger att det är först som barn i Sverige som hon fick lära sig att skriva och läsa på sitt modersmål kurdiska som är förbjudet i Iran, Syrien och Turkiet. Hon är fängslande att lyssna på så hennes bok ska jag läsa.
De andra författarna som har bjudits in är Niklas Strömstedt, Agnes Lidbeck, Amanda Svensson, Jan Gradvall och Anders de la Motte. Alla bjuds upp på scenen, den ena efter den andra för att intervjuas av Rakel Shukri från Sydsvenskan, och Frida Trollmyr från ABF Malmö. Dessutom får vi i publiken veta att det bland oss sitter den äldsta debutförfattarinnan Brita Nilsson, som har skrivit ”Bibban: en tös på Möllevången”. Det är aldrig för sent för att skriva en bok, det kan man göra även om man är över 90 år gammal.
I pausen bestämmer jag mig för att köpa Niklas Strömstedts bok ”Om”. Jag har alltid gillat hans låt ”Om” och framför allt den här vackra allitterationen i v ”Om du var vidderna ville jag vara vinden”. Jag skyndar mig upp till andra våningen för att kunna få hans bok signerad. Det står redan några i kö och de som är framför mig har inte bråttom, vill ta en selfie med honom och tar god tid på sig för att swisha, men efter några minuter blir det äntligen min tur. Jag är inte påflugen av mig, jag ber inte om en selfie utan bara om en signering i boken, ställer mig åt sidan och swishar så han kan hinna signera andra böcker.
Efter pausen är det musik med Hedda Heiskanen som spelar nyckelharpa och Juan Passo på dragspel. Vi får också lyssna på Jan Gradvall som berättar om sin bok ”Vemod undercover” som bygger på intervjuer med ABBA. Den låter som en intressant bok som jag också vill läsa.
Den sista på scenen idag är Anders de la Motte. Jag har läst hans två pusseldeckare ”Morden på Österlen” som han skrev tillsammans med Måns Nilsson. Måns träffade jag på biblioteket förra året och nu ska jag äntligen få lyssna på Anders. Han är den enda som pratar riktig skånska. Han är rolig och fångar publiken. Jag gillar inte att läsa thriller, så hans nyutkomna roman kommer jag inte att läsa, men jag kan rekommendera ”Morden på Österlen”, och hoppas bara att han skriver fler sådana.
Klockan 17:04 är Bokens dag slut för idag, utom för dem som fortfarande vill köpa några böcker. De har ytterligare en timme på sig för att göra det. Jag känner mig nöjd och ganska trött. Det var lite dålig luft inne i konsertsalen så det är skönt att komma ut.
Av solskenet finns inget kvar, utan det är mörkt när vi kommer utanför svängdörrarna. Susanne kollar tågtiderna i mobilen och ser att det finns ett tåg som avgår kl.17:14. Vi har tio minuter på oss för att hitta rätt. Vi hinner komma ner till fel perrong, springa upp till rätt perrong och hoppa in på rätt tåg till Åkarp en minut innan tåget rullar ut ur stationen.
I Åkarp kan jag inte säga ”Kom, kom min älskade, månen är stor, alla fönster är öppna i natt.” Månen är inte full men det är ändå en stor perfekt måncroissant som lyser upp hemvägen. I en beckmörk gång ser jag en katts silhuett stryka mot en belyst husvägg. Jag stannar för att försöka fånga månen med kameran i min mobil. Jag måste hålla kameran så stilla som möjligt eftersom det är nattläge. Då känner jag helt plötsligt hur katten stryker sig mot mitt ben. Han vill också ha uppmärksamhet.
Katten får en liten pratstund på franska blandad med svenska innan jag med min kattmössa på huvudet äntligen tar mig hem där Mats väntar på mig. Han har haft en härlig mc-tur på torra vägar, i vindstillhet och klar frisk luft.
Det har verkligen varit en riktigt mysig dag för oss båda. Min tröja väckte dessutom uppmärksamhet i eftermiddags. För dagen till ära hade jag tagit på mig min varma lärarhoodie med budskapet i ryggen: ”Vissa måste vänta hela sina liv för att möta sina hjältar. Jag utbildar mina.”
Apropå utbildning träffade jag faktiskt också en av mina före detta elever, Hussein El-Alawi som är Sydsvenskans riktigt duktiga fotograf och som tog fantastiska bröllopsbilder på oss när vi förnyade våra löften, Mats och jag 2017. Kul att se honom. Han hade med sig en journalist (om inte det var tvärtom) så vi blev faktiskt också intervjuade och fotograferade och kommer att vara med i tidningen i morgon.
Det var meningen att jag skulle ta på mig den här tröjan idag. När jag stod vid bokutställarna såg någon min tröja och frågade om hon kunde ta en bild på min rygg. men det är inte bara därför budskapet på min tröja är viktigt, utan idag var det Bokens dag och, vi författare, har ett viktigt uppdrag, precis som Ala Riani sa, nämligen att berätta, att ge en röst åt dem som inte kan och får uttrycka sig. Vi har ett demokratiskt uppdrag, att försvara och förvalta yttrandefrihet, och för det skriver vi och utbildar för att skapa morgondagens hjältar.
***
📖 Sugen på att läsa mer? 🏍️
Flera av mina redan publicerade texter finns samlade här:
Bumsen – Ett års produktion – Cécile TJ AB (ceciletj.se)
Besök också gärna min Patreon-sida, där hittar du fler utdrag ur min bokserie.
Tills vi hörs igen, trevlig läsning! 📖🏍️☀️
Med varma hälsningar,
Cécile
PS: Följ mig gärna också på min Youtube-kanal. Jag har en spellista med videoklipp som jag filmar när vi är ute på olika aktiviteter.
En spättas dagbok – videoklipp (Spellista)
Lunch med Susanne på Saluhallen i Malmö.
På väg in i konsertsalen.
Konsertsalen.
Rakel Chukri och Frida Trollmyr hälsar oss välkomna.
Först på scen Niklas Strömstedt.
Jag får min bok signerad.
I pausen ber jag Susanne ta en bild på mig.
Budskapet på min tröja som väckte uppmärksamhet. (Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)
Jan Gradvall som har skrivit om ABBA.
Jan Gradvall berättar att boken inleds med en berättelse om den här bilden på Benny Andersson (om jag nu minns rätt) som ligger på golvet och lyssnar på ”The day before you came” som var en av de sista inspelningarna innan gruppen splittrades. Måste läsa hans bok. 😊 Kommer att rätta sedan om jag nu har fått in fel fakta.
Bokomslag till Brita Nilssons bok ”Bibban: en tös på Möllevången”.
Ala Riani talar engagerat och fängslar oss sedan när hon läser inledningen till sin bok.
Anders de la Motte får oss att skratta. Fin avslutning på dagen.
Härligt månsken, men jag har tyvärr inte den bästa kameran för att fånga det. 😊 Passar ändå bra till Niklas Strömstedts låt ”Om” som avslutning på dagen. 🌛